En intensiv dag

Precis landat på hotellet efter en lång och intensiv dag. Eftermiddagen har ägnats åt storstadskonferens där organisationsförslag diskuterats. Dels givetvis förbundsstyrelsens, men också kompletterande i form av det s.k. "Skåneförslaget" vilket vi som kommer från Skåne verkar varit sist att bli informerade om. Dessutom har det kommit in kompletterande kommentarer som också varit uppe på bordet.

Om det är något vi var överens om så är det att vi inte är helt överens. Det finns väldigt många ingångsvinklar och många synpunkter, möjligen är vi överens om att någon form av förändring är nödvändig, men inte heller det är helt hundra. Det gör oron för morgondagen än större. Det måste bara komma någon konstruktivt ur detta, men jag är inte säker på att förbundsstyrelsens förslag går vinnande ur striden. Det är inte alls så väl förankrat i Sverige som man inom förbundsstyrelsen verkar tro.

Undrans tid

Tidig fredagmorgon och jag är på väg norrut mot Stockholm med storstadskonferens och extra förbundsstämma. Det är rätt mycket som rör sig i skallen när vi är så nära vad som ska komma i framtiden. Går förbundsstyrelsens förslag igenom, blir det något annat förslag, eller blir det nej till förändring. Det senare vore en katastrof för någon form av förändring anser jag är helt nödvändig. Vi kan inte fortsätta att köra samma race, med krympande resurser och förändrad världsbild. Våra deltagare om tio år kommer definitivt inte att se ut som deltagarna gjorde på 70-talet, när SV var ungt. Jag hoppas på att ett förändringsförslag går igenom, men hoppas också att det inte blir förbundsförslaget fullt ut. Anledningen är att alltför många i organisationen anser att det är ett förslag som är helt toppstyrt och där man ute i "verkligheten" inte alls känner igen sig i beskrivningen. Men viljan till förändring finns faktiskt och min högsta önskan är att alla kan känna sig motiverade att jobba vidare efter denna helgen.

Dagens inköp

Nu har jag bestämt mej för att återuppta mitt springande. Inga åkommor är speciellt akuta just nu och då gäller det att komma igång. Men börjar man sin träning i noll-gradigt novemberväder behöver man överdragskläder, för i början är det svårt att hålla värme och tempo på lagom nivå. Därför blev det idag ett par härliga överdragsbyxor, för det saknar jag sedan tidigare. Har alltid klarat mej i löpar-tights, även när det är kallt, men tänker inte vara dum mot mej själv nu. Ser därför fram mot bättre flås och därmed lindrigare astma, för den är ganska tradig just nu.

Glashalt

Ikväll är det härligt att vara inomhus. Termometern visar strax under noll, det blåser och REGNAR!!! Då räcker det inte med bra vinterdäck och kraftiga skor. Hoppas det "töar" tills i morgon bitti. Just nu är det extra viktigt att komma till jobbet i tid - budget, budget, budget och så lite annat. På fredag-lördag till Stockholm, söndag Fars dag, 16-17 november revisorsbesök, 22-24 november Uppsala. Fredag är deadline för alla verksamhetskalkyler så på måndag vet jag vad jag gör!

Alla helgons afton

Ljusen brinner så vackert på kyrkogården tvärs över gatan. Tyvärr blåser det lite mycket, men inte tillräckligt för att släcka lyktorna i alla fall. Det är en kväll för minnen - minnen av människor som inte längre finns bland oss, men som skapat förankring i vår nutid. Det är så många som blivit bara minnen - människor som tidigare var självklara i vår värld. Människor man inte tänker på men som finns där ändå. Först när de är borta märkte jag saknaden och förstod att de faktiskt spelade en roll i mitt liv. Det är människor som räknas både i vår historia, nutid och framtid. Var rädd om människorna.

Färg, färg, färg...

Tänk vad lite färg kan göra en glad. Jag visade min lilla stenkatt för ett par dagar sedan och se nu vad en liten pumpa kan göra. Visst ser han gladare ut?

Slottsparken i Malmö består just nu av alla möjliga gula och gulbruna färger.

Men vi går bistrare tider till mötes. Julrosen verkar ha vaknat en aning tidigt, men den vill väl ha lite värme innan den verkligen får göra skäl för namnet.

Varför då, då?

Ibland känner jag mej som en av Astrid Lindgrens rumpnissar! Vissa dagar går åt till att fundera över hur man ska kunna förstå andras tankar och kanske framför allt; få deras tankar att fungera i en verklig situation. Varför tror vissa att bara för att de tycker eller tänker si eller så, måste världen vara beskaffad på det viset. Kunskap som är hävdvunnen, och i många fall även lagbunden, sen lång tid ifrågasätts med ett kort - "Men så vill inte jag ha det" eller klassikern "så ser det inte ut i min värld" som om man har möjlighet att göra om hela världen efter sin egen "tro" - för så mycket kunskap brukar det inte finnas bakom. Har man inte själv kunskapen, ja då tror man inte att den finns!!!
Vaffö då, då! Vaffö gö' di på detta viset?