Skåne om kvällen

Skåne är vackert en höstkväll på väg hem från Nackarpsdalen. Bilden är tagen mellan Bialitt och Torrlösa där kvällshimlen i väster varslar om en riktigt smällkall natt. Gammal vindmölla och nya vindmöllor ger höstlandskapet en evig karaktär. Detta är västra Skåne med sina vida horisonter där himmel möter jord och sikten är milsvid. Det vill säga - de dagar när vädret är klart och ingen dimma eller låga moln förstör. Vi var i Nackarpsdalen och promenerade runt Odensjön. Det blev rundan som går på bergskammen runt sjön och hela rundan var ett skådespel av sen höst. Frostiga ormbunkar, massor av nedfallna löv, klargula trädkronor i solljuset och barn som grillade nere vid sjön. Bra motion att gå rundan som klättrar i backarna och bra träning för höjdrädd att gå bland de hala löven ute på kanten vid branta stup. Och så massor av frisk luft på köpet.

20 grader varmt

Idag är det 20 oktober och vi har haft 20 grader varmt - utomhus alltså. Vilken lyx att kunna gräva upp dalior i bara t-shirt. Brukar väl kallas för indiansommar men så varmt tror jag aldrig jag varit med om i oktober. Både katten och jag njöt av att vara ute. Tidigare idag var jag på akut shoppingrunda efter att ha plockat fram förra årets höstkängor. De var helt slut och när jag väl stod med dem i handen minns jag att jag övertalade skomakaren att försöka få klackarna att hålla några veckor till. Och det var väl i februari tror jag. Så idag har jag provat mig igenom alla sorter som fanns i stor storlek och givetvis var det sista paret som passade. Drömmer om att hitta rätt direkt någon gång.

Har fått så ont i lederna - är kanske lite väl sliten. Finns en viss hopplöshet i vardagen för tillfället och det sätter sig i kroppen. Måste hitta tillbaka till fullt fokus för det är mycket dom hänger på att jag orkar.

Spännande moln

När jag körde hemåt ikväll - ja för det hade hunnit bli ganska mörkt när jag handlat mat efter jobbet - så sprack molntäcket upp i märkliga sjok. Långa ljusgula revor öppnade sig mellan de regntunga svarta molnen och gav ett nästan magiskt intryck. Jag tyckte mig ha sett något liknande i ett annat sammanhang och när jag svängde in på min infart så kom jag att tänka på takmålningarna i kyrkan där jag växte upp. Där finns någon målning där himlen liksom öppnar sig men jag är osäker på om det är Jesu uppståndelse eller om det är någon annan berättelse som ligger bakom. En sån där upplevelse som känns lite religiös och så har man förebilden i en kyrka. Svartrå kyrka var en del av min barndom. Där är både jag och en av mina "pågar" döpta och det var dit man följde med pappa när han var kyrkvärd. Kör man till Hallands inland för att besöka ett visst, icke namngivet varuhus så passerar man inte så långt därifrån.

Tacksamhetens dag

Idag är det tacksägelsedagen och kyrkorna runt omkring pyntas med betor, spannmål, frukt och grönt enligt gammal tradition. Själv har jag varit delaktig i utsmyckningen av Annelövs kyrka. Det är en urgammal sed att man lägger fram en del av skörden för att visa sin tacksamhet över den gångna skördesäsongen och mycket trevligt att den hålls vid liv. I Annelöv är också traditionen att Centerkvinnorna bjuder på kyrkkaffe efter gudstjänsten och det gjorde vi som vanligt ikväll. Det var regn och rusk vilket betydde att folk hellre stannade inne i värmen än gav sig iväg till kyrkan så det var en liten skara som samlades på församlingsgården ikväll.

Tacksägelsedagen - det finns mycket att vara tacksam över. Har idag spenderat lite tid med både barn och barnbarn och det är något att vara mycket tacksam över. Mina fina killar är nu vuxna män som är trevliga, ordentliga, friska och klarar sig bra. Lilla Nora håller igång hela gänget och ännu mera spännande ska det bli när "bebisen" kommer fram på vårkanten och Nora får bli storasyster. Flickorna som kommit in i familjen är helt underbara tjejer och båda två ligger mig nära hjärtat och är verkligen en del av familjen. Vi "gamle" har jobb och klarar oss numera ganska bra - trots allt som varit förr i tiden - vilket också är något att vara tacksam över.

Höst och rusk i all ära - skönt med tak över huvudet och mat på bordet vilket inte är självklart för alla.

Magisk morgon

Idag har jag haft personalmöte i Klippan. Körde från Eslöv norrut i morse, 2 minusgrader och dimbankar. Strax före Stehagsvägen var utsikten helt magisk med gulröda dungar somstack upp ur dimman ner mot Ringsjön. Och sedan passerade jag Skäralid där bokarna nu börjar få guldfärg. Hemma konstaterade jag att det var vacker höst även i Saxtorp.

Höstlig magi

En helt vanlig söndag i oktober. Jag skulle egentligen varit på gymmet i morse men jag och T körde till Järavallen där det blev en rejäl höstpromenad istället. Ljuset var bra så det fick bli lite bilder. Överst en helt underbar naturlig skulptur och nederst en ensam, giftig, färgklick i en ganska grågrön, skuggig del av skogen. I eftermiddag blev det både trädgårdsarbete och nedbärning av två pallar pellets i källaren så motionen räcker nog för dagen.Har lyckats bita sönder en lagad tand - vilken tur att jag redan var inbokad till tandläkaren i morgon bitti :-)

Utmattad för det mesta

Det har blivit lite för mycket på sista tiden. Först jobbat tre helger på rad och sedan varit sjuk förra helgen. Och detta utöver mycket jobb på vardagarna där det är kvällsjobb minst tre kvällar i veckan och så en och annan resa på det. Det blir också många mil, och inte minst timmar, i bilen och någonstans börjar det så smått ta emot. I ett helt år har jag nu verkligen kämpat hårt och ungefär i samma omfattning hela tiden. Det är väldigt tungt att dra det mesta av en omorganisation själv och i vår lilla organisation finns det inte plats för så många "overhead"-tjänster. Alltså behöver jag vara controller, kvalitetsansvarig, marknadsföringsansvarig, IT-ansvarig, och avdelningschef, vilket innebär för lite tid för själva chefs- och ledarskapet. Fortfarande är det avtal som ej är klara, plusgirot har fortfarande inte godkänt den nya organisationen så att vi kan slå ihop konton, och fastigheten står fortfarande kvar på den gamla organisationen. Jag har alltid varit van vid att ha en stor arbetskapacitet och därmed kunna jobba undan jättelika jobbansamlingar, men nu börjar jag så smått misstro möjligheten att någonsin komma ikapp. Vissa dagar är det svårt att få tiden att räcka till de mest akuta ärendena och att då jobba undan, jaga folk, sitta i telefonköer mm blir näst intill omöjligt. Eftersom jag skriver snabbt så föredrar jag att skicka mail i möjligaste mån, men det räcker ju inte alltid. Telefonen behövs för att personalen ska kunna nå mig och för att kunna hjälpa till att ta telefonsamtal som kommer in till kontoren när personalen behöver avlastning eller när någon är sjuk. Det måste också göras en del praktiska saker allt som oftast och det sägs ju att det är bra att variera arbetsuppgifterna, men jag tror inte riktigt det har full betydelse när man springer mellan olika saker och hela tiden missar något på grund av något annat. Svårt att gå framåt och tänka strategiskt när det inte finns någon tid för att studera och analysera saker.

Första kvällen på länge som jag orkat sätta mig och skriva, trots att det varit jobb idag också. Men att befinna sig mitt i en utställning som SVs Perstorpskontor anordnat gör att jag faktiskt får vara lite stolt över vår fina verksamhet och den känslan behövs ibland.