Earth hour

En timmes släckta lampor som manifest. Tittade mig omkring i omgivningen och konstaterade att vi som verkligen släckte var ganska få. Kanske tycker man inte att det behövs här ute på landsbygden, men det är dock en symbolisk handling som inte varar mer än en timme. Fast det visade sig att T tände ytterlampan för att se bättre när han höll på att greja med bilen. Det symboliska för honom var att låta bli att titta på TV, medan jag gjorde tvärtom - släckte alla lampor men inte TV:n - och visst borde jag släcka den också i så fall. Funderar också på vilken effekt en sån här timme egentligen har. Det borde vara viktigare att släcka lampor och maskiner som man inte nödvändigtvis behöver för stunden. Och då inte bara för en timme utan varje dag, hela tiden. Den dagen alla tänker så har vi nog kommit ganska långt.

Vårväska

Av en tillfällighet "sprang" jag på den här väskan i Eslöv igår. Har letat efter en väska med många fack, eftersom jag släpar på nycklar till flera kontor och har minst ett par telefoner igång samtidigt. Denna har alla fack jag behöver och så är den dessutom härligt självlysande röd. Ska invigas idag :-)

Årsmötesracet är över

Yes, äntligen har alla sex årsstämmorna inom SV Mellanskåne ägt rum. De gamla avdelningarnas verksamhet är nu officiellt avslutad och SV Mellanskåne kan så smått börja hissa segel och få upp styrfarten. Målet är att kunna sätta full fart från och med nästa årsskifte och tills dess är det planering, personalkomplettering och samordning som ska fixas. Vår omgivning börjar så smått tro på att vi har en framtid, även i den nya organisationen, och det värmde i hjärtat när en av de tidigare hårda kritikerna på gårdagens stämma försvarade "den nya personalen" mot ett angrepp från en stämmodeltagare. För mej har en helt ny situation vuxit fram; jag har alltid haft väldigt lätt att känna igen folk och även pricka namn och plats. Jag har inte direkt haft någon relation till invånarna i Eslöv, men nu kan jag inte ge mej ut på stan utan att folk känner igen mej. Det värsta är att det är såpass många nya ansikte som rör sig i SVs lokaler att jag inte känner igen alla jag möter ute! Men jag har en strategi - jag nickar mot alla som tittar på mej och säger hej lite då och då. Skulle det vara någon jag inte träffat på tidigare så hoppas jag den personen blir lite glad för min hälsning :-)

Snabbstopp Svalöv

Intensiv förmiddag med redigering av verksamhetsplaner på kommunnivå, kritik och koll av dokumentation av fastigheten i Eslöv. Fortsatte till Klippan för möte med fastighetsägaren där och därefter möte på kommunen. Kommunmötet tog inte så lång tid för alla hade rysligt bråttom och när T då ringde och frågade om jag kunde plocka upp honom i Svalöv hos Magnus, Nina och Nora försvann alternativet att köra tillbaka till Eslöv för att jobba direkt. Jobbat har jag gjort efter kvällsmaten ikväll. Det blev en trevlig stund när Nora berättade om allt möjligt, körandes leksaks-truck och traktor, kommenderade oss att komma och titta med bestämda farmor och farfar, beundrade mamma och pappa när de byggde ihop ett nytt "katt-palats". Besöket avslutades med "hej å" och "nannan da" nickandes. Farmor och farfar fick köra hem men skulle komma tillbaka "en annan dag". Så enkelt och så otroligt charmigt. Fotot är på Nora när hon och katten Molle undersökte det nya palatset.

Verksamhetsplaner

Håller på med finslipning av SV Mellanskånes sju kommunala verksamhetsplaner, vilket betyder att jag delat upp en övergripande verksamhetsplan i sju stycken. Viktigt i detta sammanhanget är att alla kommunala företrädare som ska läsa och bedöma dokumentet ska veta att det som står i texten faktiskt i är aktuellt i den egna kommunen och att målen som presenteras också är relevanta. Just nu är jag i en fas där jag inte riktigt vågar släppa ifrån mig dokumenten för tänk om jag räknat fel på verksamhet eller budget (efter minst 75 omräkningar), eller skrivit fel i texten (efter flera omläsningar). I morgon ska verksamhetsutvecklarna som jobbar inom respektive kommun få läsa igenom varsitt ex.
En solig och varm dag är slut. Åkte från jobbet i rimlig tid, hann med en liten runda i trädgården, matlagning och sedan lite jobb igen. Bra att ha det mesta jobbet i en bärbar dator.

Tofsvipor

Det är något magiskt med vårkvällar och vi har fått nya grannar i år. Det är ett par tofsvipor som slagit sig ner på åkrarna bakom vårt hus och deras nästan urtida sång fångar mig fullständigt. Vill du veta mera om tofsviporna hittar du det här: P2-fågeln
En solig, varm och vacker vårsöndag har det varit. Eftersom T jobbar i helgen bestämde jag mig för att köra till mina föräldrar några timmar. Vi har inte träffats på jättelänge för jag har jobbat nästan konstant de senaste månaderna. Det är två timmars körning enkel resa och då krävs det lite planering så att man kommer iväg. Men äntligen blev det av och vi satt och pratade ett par timmar i vårsolen på deras altan. Sommartiden är här nu och det betyder att jag kommer att vara trött de närmaste tre veckorna, men det går över.

Detta dis

Idag har det äntligen planterats penséer i mina utekrukor. Men det blev inget foto för det hade nog bara blivit grått. Vi startade dagen med dimma vilken så småningom övergick i dis för att sedan övergå i dimma igen. Inte katten fick vi någon vårsol och femton grader varmt som SMHI utlovade häromdagen. När jag gick in ikväll så var jag stelfrusen om tår och fingrar som blivit alldeles genomvåta av all iskall fukt ute i trädgården. När jag tittar ut genom fönstret ikväll så är dimman såpass tät att ljuset från gatlyktorna ser ut att hänga ett par meter under lampan för det når inte riktigt till marken. Hoppas det är bättre imorgon för då ska jag köra till Ullared och hälsa på mamma och pappa. Funderar på en sak - dämpar dimman ljud? Verkar som bilarna på vägen knappt hörs alls ikväll.

Sommarvärme i mars

Idag gick det inte att sitta inne hela dagen. Har varit helt ensam på kontoret i Eslöv idag och efter lunch blev det utrymning av trädgårdsredskap ur förrådet. Bröt ner torra perenner, krattade bort alla löv ur perennrabatten, sopade utmed kanterna och sopade rent på trottoaren. Nu är det fint att komma till SV i Eslöv. Innan jag gick tillbaka till skrivbordet plockade jag ihop en del torra grenar som trillat ner från bokarna ut mot gatan. Helt plötsligt small det till i skallen. I träden håller råkorna precis på att bygga bo och det är ett evigt hämtande av pinnar och grejer. I detta fallet hade nog herr Råka hämtat en vacker sten till fru Råka och stackars herr Råka - han tappade stenen rakt i huvudet på mig. Och vilken sten sedan - en riktigt vacker bärnsten. Jag tog med den in, tvättade av den och lade den i solskenet i mitt kontorsfönster. Helt otroligt vacker är den. Tänk som det kan bli.

Söndagstest

Bestämde mej för att testa hur frisk jag egentligen blivit efter denna långa period av allmän krasslighet. Åkte därför till Häljarps Hälsocenter i morse för ett träningspass på låg belastning, vilket gick över förväntan. Problemet är bara att efter fyra veckors icke-träning har jag tappat den lilla styrka och kondition jag byggt upp tidigare så det känns som att börja om på nytt. Men mår man inte dåligt av träning så mår man bra av träning - en mycket enkel filosofi som faktiskt håller hela vägen. Tar man sedan eftermiddag i anspråk för att krypa runt på golvet och bygga lego med Nora så kan det nog också räknas in i må-bra-söndagen. Dags att ta itu med en ny vecka.

Påfylld garderob

Blev lite påfyllning i garderoben idag. Äntligen! Tiden har inte räckt till tidigare, men det behövs lite vårigare kläder nu så då var det bara att ta itu med det. Blev ett linne och ett par jeans också.

För övrigt har jag börjat i en studiecirkel på SV Lundabygden idag. Måste se världen från det hållet också. Det är nyttigt för själen att göra något för sig själv.

Vårkänslor och solsken

I morse vaknade jag av en riktig marskatt, och han är väl inte den enda med vårkänslor just nu. Nära 20 grader i solen, krokusar och fågelsång. Idag följde jag med Anna till torget efter lunch för att shoppa penséer att sätta i krukorna på SVs trappa. Härligt att komma ut från kontoret en stund. För övrigt har jag sorterat in alla papper jag inte hunnit sortera de senaste månaderna. Det har bara varit jobb med akuta pappershögar som gällt senaste månaderna och tiden har inte ens varit tillräcklig för dem. Nu börjar även jag ana våren på så sätt att mindre och mindre arbete är för att hämta upp och fixa saker. Faktiskt tror jag inte att jag börjat planera framåt i tiden - hittills har det bara varit ett dåligt samvete. SV Mellanskånes första ordinarie stämma är avklarad och det blev en ny ordförande och en delvis ny styrelse. Så nu jobbar vi framåt och uppåt.

Betongblock föll från lastbil

Hur kan ett stort betongblock vara så dåligt fastsurrat att det ramlar från en lastbil rakt ner på en mötande personbil där föraren blir fastklämd och dör av sina skador. Sådant får bara inte hända. Man kan inte slarva med surrning av tung last.
Du kan ta vara på dig själv i trafiken men andras tillkortakommanden går det inte att försäkra sig emot.

Saab är säker..

... och omöjlig att bryta sig in i. Det kan jag konstatera efter att ha sett skadorna på yngste sonens bil idag. Någon har ansträngt sig väldigt mycket för att bryta sig in i hans bil, men bilen har stått emot alla försök. Låset på förardörren är helt sönderslaget, listen på rutan är bruten och det är brytmärken i kanten på dörren - men in kom dom inte!!! Bilen är nu flyttad från den hyrda parkeringen på Kirseberg till en betydligt lugnare parkering i Saxtorp. De behöver inte bilen och vår gamla "Bettan" kommer att kosta väldigt mycket att få igenom besiktningen - så vi köper nog Saaben av sonen och hans sambo. Plåtskadorna går att fixa (eftersom det är så tjock plåt) och låset går att byta. Det är bara så onödigt med all förstörelse. Sen kan man ju undra hur pålästa tjuvarna var - Jag är ingen expert på bilar, men jag vet att stjäla en Saab är inte det enklaste och det borde funnits någon annan bil på parkeringen som var lättare att ta sig in i. Det fanns dessutom inga värdesaker i bilen så därför måste det vara själva bilen som var tanken. Tydligen är det ett väldigt högt pris på begagnade delar till Saab 9 3 för tillfället - sorgligt att tänka sig att någon var ute efter att slakta en bil som håller många år till.

Upp till ytan

Sakta återhämtar jag mig från mitt infektions-elände, men trots två antibiotikakurer i över två veckor har det inte riktigt släppt taget. Men det ska bara försvinna nu! För imorgon ska jag ut i trädgården. Våren är helt klart på väg, fåglarna sjunger och jag behöver röja bort förra årets torra perenner för att släppa fram påskliljor och krokus. Äppelträden får växa vilt i år, för jag hinner inte med någon vidare beskärning. Eftervintern har varit så kort att jag lyckats med konststycket att vara sjuk hela tiden. Det får bli som det blir när det inte blir som det ska. Har idag varit på Våreld - utställning/mässa för lokalt hantverk mm i Perstorp. Arrangör: SV Mellanskåne och de duktiga medarbetarna på plats under ledning av Gun. Härligt jobbat! Där kunde man gå runt och prata med utställare och vara jättestolt att få vara chef för en sån fin avdelning. Jag har härliga, duktiga medarbetare - heja SV!
Och så har jag hälsat på Nora och hennes föräldrar :-)

Helt ur balans

Har varit och är fortfarande sjuk - därav det långa uppehållet i bloggen. Akut bihåleinflammation och det är nog den äckligaste och jobbigaste sjukdom jag någonsin haft. Började förra tisdagen med huvudvärk och ett rinnande öga och jag trodde det var förkylningsdags - och hur fel hade inte jag! Onsdagen gjorde jag ett tappert försök att jobba, men fick ge mig redan efter ett par timmar och tur var det. Hade jag väntat ytterligare en halvtimme med att köra hem så hade jag aldrig orkat. Febern rusade iväg, ansiktet sprängvärkte och det var ingen vanlig snuva som rann utan rent var - jag har aldrig varit med om något äckligare. Först akuten på onsdagskvällen (dit T körde mig trots ryggskott) men efter att de konstaterat att sänkan inte var farligt hög och att de inte hade någon läkare förrän torsdag förmiddag fick det bli hemresa igen. Torsdag förmiddag fick det bli vårdcentralen och min egen läkare och T fick rycka ut igen. Antibiotika, hem och vila utan att få panik för deadlines inför stämmor m.m. Söndag nästan feberfri och då bestämde jag mig för att nu skulle jag vara frisk. Körde till jobbet i måndags morse, men fick köra hem efter ett par timmar när jag konstaterat att jag inte hade tillfrisknat mer än högst marginellt. Onsdag tog antibiotikan slut och då lyckades jag jobba på lågfart. På kvällen kom febern tillbaka. Torsdag vaknade jag med mera ont, nytt besök på vårdcentralen och nu en riktig dunderkur med något sorts bredspektra-antibiotika. Lyckades jobba såpass att det allra viktigaste blev gjort även om verksamhetsutvecklaren i Eslöv fick hjälpa mig att hålla reda på vad jag skulle göra. Under dessa dagar har jag fått ställa in en viktigt styrelsemöte, lägga en stor hög med viktiga ärenden åt sidan och låtit de anställda ta hand om sig själv i lite för många fall.
Nu är jag inne på tredje dagen med den nya antibiotika-kuren och fortfarande är jag inte i någon vidare form. Tänk så fort man kan bli helt utslagen och faktiskt ganska hjälplös. Vad har jag då lärt mig av detta? Att jag absolut inte vill vara oumbärlig. När det gäller arbetsuppgifter ska det alltid finnas rutiner som gör att någon kan hoppa in och fixa det nödvändigaste. Och rutinerna ska finnas där - men jag har inte hunnit med det ännu för organisationen är så ny och det är massor av saker som sker för första gången. Men jag har en plan...