Lille Vilgot

Att se en två veckor gammal kille vända huvudet mot en, när man pratar, samtidigt som han fokuserar blicken - ja det är bara så gott. Att han dessutom är mitt barnbarn gör ju inte kärleken mindre. Lyckan är stor när jag träffar dessa härliga ungar och det är en fantastisk upplevelse att putta på Nora i gungan samtidigt som hon skriker ut "bajs och kiss" så att det hörs lång väg. Här kan vi prata om kiss och bajsålder och lite lagom trots samtidigt som farmor försöker hålla en någorlunda allvarlig min och inte vara alltför lättroad :-) För jag vet ju att det går över allt det där skitpratet som i första hand är roligt om man får en reaktion direkt.

Igår var en fin dag - för då firade mina föräldrar sin guldbröllopsdag. 50 år som gifta är verkligen något att fira och vi, deras tre barn, är väldigt tacksamma för att de finns och alltid har funnits där för oss. Vi ägnade oss åt trippelfirande hos min syster och svåger i Falkenberg igår. Förutom guldbröllop fyllde min syster år och idag fyller min mamma år. Kom på lite sent ikväll att jag inte pratat med henne idag, men jag ringer imorgon och hoppas hon haft en bra dag även utan mitt samtal.

Vår vid Öresund

Visst låter rubriken som om den hörde hemma på en gammal härlig pilsnerfilm. Men idag var det verkligen vår vid Öresund. Mobilkameran är inte den bästa att föreviga våren med men visst syns det att det grönskar och att havet har flera olika blåa nyanser innan det når fram till Danska kusten. Eller kanske inte - men så var det i alla fall idag. Det blev en rejäl runda med stavarna och massor av trädgårdsarbete. Mina vintertrötta kontorsmuskler protesterade högljutt men det hade de inget för. Som jag har väntat på våren i år. För första gången i år har jag torkat all helgens tvätt utomhus. Det är något särskilt med doften när man viker ihop och lägger undan första gången men jag tror inte det är samma starka känsla längre fram när man blivit van. Ikväll sjöng koltrasten och stararna ikapp i trädgården.

När det blir för mycket

När en människa levt med psykisk press en längre period kan det bara bli stopp och tomt i skallen en dag. Kroppen protesterar och det bara snurrar när man försöker tänka. Att bara klara att ta hand om sig själv blir jobbigt och att planera för mer än en sak åt gången går inte. Att "gå i väggen" kan inte förstås om man inte upplevt det och ändå finns väldigt många människor i gränstrakterna för sin egen förmåga och då kan en enda oväntad händelse göra att man smäller i ganska hårt. Att tappa kontrollen när man redan är pressad kan vara tillräckligt och då behöver det inte vara någon stor händelse som är utlösande faktor.

Nej, detta handlar inte om mig - inte denna gången. Men jag har varit där och vet hur det känns. Jag fick bra hjälp att hitta tillbaka till glädjen i vardagen och då finns det också möjlighet till återhämtning. Jag önskar alla som drabbats samma vändning och återhämtning - hoppas att majsolen kommer att le för er i år.

Kan det vara våren?

Idag har det varit 15 grader varmt, men jag vågar inte riktigt tro på det ännu. Kan det verkligen vara våren som äntligen kommit? Hoppas, hoppas....

Ganska effektiv dag med några ärenden och mycket trädgårdsarbete. Det är något befriande med att städa i trädgården så att musklerna värker. Ett mycket bra sätt att rensa hjärnan på och så blir det dessutom resultat. Idag har vi också köpt nya kranar till handfaten på båda toaletterna (äntligen). En läckte ganska mycket och en började bli alltmer osammanhängande. T fixade och snyggt blev det också.
Här är kranen!

Aprilbarn

Så kom han då till slut - Noras lillebror, Magnus & Ninas son, och vårt barnbarn. Han föddes 11 april, kl 00:24, vägde 3310 gram och var 50 cm lång. Fantastiskt att få uppleva denna lycka ännu en gång. Medan mamma och pappa var kvar på BB med bebisen fick jag låna Nora och vilken härlig dag det blev. Hennes filosoferande över livets små problem och glädjeämnen kan lyfta de flesta mungipor.

Känslan för denna nära familj är så stor. Det är med stor stolthet som jag tänker på dem - son och svärdotter som är så fina föräldrar och som delar med sig av sitt liv och också av sina barn till mig som farmor. Det finns inget finare än att ett snart treårigt barnbarn säger att hon älskar mig jättemycket.

Mina fina pojkar och den växande familjen - Ni är meningen med livet.

Lyckad lördag

Trots att vintern inte helt släpper greppet så börjar man kunna ana våren. Idag har Magnus och Nora varit hos mig och efter lunch var vi ute i skogen en lång stund. Och där - i solljuset - åkte mössa och vantar äntligen av för det var riktigt härligt i solen. Vi gömde oss i buskarna, aktade oss för hästbajs, plockade kottar och pinnar. Sen var det en våryr farmor som inte riktigt förstått det där med ålder och smidighet som stöp som en fura i mossan mellan ett par träd. Och jag säger bara att det var tur att det var i mossan och inte någon annanstans. Nu kom jag undan med en sträckning i höften och lite sårat självförtroende.

För övrigt har det blivit lite trädgårdsstädning idag, men jag vågar inte riktigt röja bort alla löv på perenner och lökar. Det är fortfarande åtskilliga minusgrader varje natt. Får helt enkelt vänta ett tag till.