Busigt, vemodigt och sorgligt

Min måndag var inte någon vanlig måndag - för det hände många spretiga saker. En vän miste sin man idag i en cancersjukdom som inte gick att stoppa. Det får allt annat att se blekt och overkligt ut. Men det gör också att man bestämmer sig för att göra saker som annars kanske inte blir av. Inte vill jag missa några chanser på grund av att jag väntade för länge. Vad jag gjort??? Det kan jag inte berätta just nu, men kanske får möjlighet att återkomma till framöver - förhoppningsvis. Men det får anses som en aning busigt - åtminstone ur ett perspektiv.

Förändringar och sorgligheter framkallar också vemod - ibland skulle man vilja spara saker och känslor på burk. Våren är också en sorts vemod där gångna vårar kan räknas på allt längre grässtrån. Men vemodet är snart glömt när talgoxen sjunger och krokusarna blommar. Skönheten och hoppet är större än vemodet.