Hälsa är viktigt

När man får en varning blir man ganska försiktig. Förra helgen fick jag en riktig känning som gjorde att jag definitivt tog ett steg tillbaka. Ute i trädgården och fixade när jag blev yr och mera trött än vad som kan anses normalt. Gick in och tittade mej i spegeln och var då blå runt näsa och mun. Det tillsammans med en ganska envis hjärtklappning gjorde att jag blev riktigt rädd. Men efter grundliga provtagningar och undersökningar i veckan kan det konstateras att det inte är något fel på mitt hjärta, men att jag däremot lider av överstress. Skönt men ändå besvärligt. Skönt för att det inte är någon direkt livsfara, men besvärligt för att det kräver att jag faktiskt tar itu med några bitar av mitt liv som är ganska påfrestande. Upp till mej hur jag ska må i framtiden alltså.

Beslutsam om vad som skulle fixas och vad som skulle tas bort bokar jag en trädgårdshelg med transport till återvinning bland annat. Det gick inte så bra och slutade med att T fick ta äldste sonen till hjälp för min trötta kropp ville inte stå emot ett vanligt litet virus. Så nu sitter jag här mot kuddarna med feber och solen skiner utanför fönstret. En aning irriterande men jag har dragit det på mej själv och det är bara att göra bättre i framtiden.