Trötta ögon

Just nu gör varken jag eller världen något bra för mina ögon. Massor av pollen - check, alldeles för mycket tid framför datorn - check, starkt solljus - check, lite för lite sömn - check. Tillsammans blir detta grusiga ögon och jag behandlar med tårersättning och solglasögon men det hjälper inte så mycket. Mina ögon är helt enkelt uttröttade och behöver semester, vilket de ska få om en månad. Imorgon börjar T sin semester vilket betyder att vi går helt och hållet om varandra och har inga semesterdagar tillsammans. Så kan det bli ibland.

Ansiktet mot solen

Vårsolen får alla att försöka vända ansiktet åt rätt håll. Inte bara människor utan också små, väldoftande, penséer vid ingången till SV i Eslöv. Visst ser de glada ut.

Tandvärken har släppt och snart har de 48 timmarna gått då jag inte fick anstränga mig efter tandutdragningen. Så nu har jag bokat släp så att vi kan få kört iväg allt skräp från trädgården imorgon. Det ska bli skönt. Gott att ha något rejält att göra så att det går att släppa jobbet för just nu är det lite för mycket. Så nu blir det skitiga händer i helgen och förhoppningsvis massor av sol.

När det blir för mycket

När en människa levt med psykisk press en längre period kan det bara bli stopp och tomt i skallen en dag. Kroppen protesterar och det bara snurrar när man försöker tänka. Att bara klara att ta hand om sig själv blir jobbigt och att planera för mer än en sak åt gången går inte. Att "gå i väggen" kan inte förstås om man inte upplevt det och ändå finns väldigt många människor i gränstrakterna för sin egen förmåga och då kan en enda oväntad händelse göra att man smäller i ganska hårt. Att tappa kontrollen när man redan är pressad kan vara tillräckligt och då behöver det inte vara någon stor händelse som är utlösande faktor.

Nej, detta handlar inte om mig - inte denna gången. Men jag har varit där och vet hur det känns. Jag fick bra hjälp att hitta tillbaka till glädjen i vardagen och då finns det också möjlighet till återhämtning. Jag önskar alla som drabbats samma vändning och återhämtning - hoppas att majsolen kommer att le för er i år.

Inga inlägg

Jag har inte orkat skriva något senaste dagarna. Det känns som jobbet slukar all min ork för tillfället när allt ska fixas både inför semester, höst och framför allt inför utgivningen av SV Mellanskånes första gemensamma studieprogram. Min uppgift för tillfället är att försöka få ihop en rimlig prisnivå mellan kommunerna och då i första hand på ämnen som finns på flera ställen. Det är en otroligt svår uppgift - antagandet från flera håll är "om  priserna höjs tappar vi deltagare". Är det rätt eller fel? Om man det visste. Det finns egentligen ingenting att analysera så det handlar om att sätta upp fingret i luften och hoppas det blåser åt rätt håll. Och jag som egentligen är excel-människa som vill ha in allt i rutor... Förvisso har jag lagt in allt i ett excelblad, men bara för att snabbt kunna kolla tim-priser - inga övriga analyser. Beslut behövs imorgon och beslut ska det bli.
Imorgon ska jag också på uppföljning hos hälsocoachen. Spännande att se hur mycket bättre konditionen blivit. Tror inte jag gått ner speciellt mycket i vikt, men träningen har definitivt flyttat om en del på kilona.

Helt ur balans

Har varit och är fortfarande sjuk - därav det långa uppehållet i bloggen. Akut bihåleinflammation och det är nog den äckligaste och jobbigaste sjukdom jag någonsin haft. Började förra tisdagen med huvudvärk och ett rinnande öga och jag trodde det var förkylningsdags - och hur fel hade inte jag! Onsdagen gjorde jag ett tappert försök att jobba, men fick ge mig redan efter ett par timmar och tur var det. Hade jag väntat ytterligare en halvtimme med att köra hem så hade jag aldrig orkat. Febern rusade iväg, ansiktet sprängvärkte och det var ingen vanlig snuva som rann utan rent var - jag har aldrig varit med om något äckligare. Först akuten på onsdagskvällen (dit T körde mig trots ryggskott) men efter att de konstaterat att sänkan inte var farligt hög och att de inte hade någon läkare förrän torsdag förmiddag fick det bli hemresa igen. Torsdag förmiddag fick det bli vårdcentralen och min egen läkare och T fick rycka ut igen. Antibiotika, hem och vila utan att få panik för deadlines inför stämmor m.m. Söndag nästan feberfri och då bestämde jag mig för att nu skulle jag vara frisk. Körde till jobbet i måndags morse, men fick köra hem efter ett par timmar när jag konstaterat att jag inte hade tillfrisknat mer än högst marginellt. Onsdag tog antibiotikan slut och då lyckades jag jobba på lågfart. På kvällen kom febern tillbaka. Torsdag vaknade jag med mera ont, nytt besök på vårdcentralen och nu en riktig dunderkur med något sorts bredspektra-antibiotika. Lyckades jobba såpass att det allra viktigaste blev gjort även om verksamhetsutvecklaren i Eslöv fick hjälpa mig att hålla reda på vad jag skulle göra. Under dessa dagar har jag fått ställa in en viktigt styrelsemöte, lägga en stor hög med viktiga ärenden åt sidan och låtit de anställda ta hand om sig själv i lite för många fall.
Nu är jag inne på tredje dagen med den nya antibiotika-kuren och fortfarande är jag inte i någon vidare form. Tänk så fort man kan bli helt utslagen och faktiskt ganska hjälplös. Vad har jag då lärt mig av detta? Att jag absolut inte vill vara oumbärlig. När det gäller arbetsuppgifter ska det alltid finnas rutiner som gör att någon kan hoppa in och fixa det nödvändigaste. Och rutinerna ska finnas där - men jag har inte hunnit med det ännu för organisationen är så ny och det är massor av saker som sker för första gången. Men jag har en plan...

Doft av december

Nu vet jag vad som gör att jag kickar igång mina julkänslor. Det är inte någon sådär tjusig doft som saffran, kanel eller hyacinter. Nej det är engelsk fruktkaka i ugnen och den där speciella doften av kokt grönkål. Fruktkakan är väl okej, men hur kan man gå igång på en såpass sur doft som grönkål? Känns en liten smula udda för hela huset stinker i minst två dagar hur väl man än vädrar. Men har man en halländsk själ så har man väl det.

Det är tur att det finns lite små glädjeämnen, för veckan har varit tung. Har ådragit mej en överansträngning som gör att jag helt fått växla tempo för att återhämta lite fysisk och psykisk kraft. Läste i en tidning i veckan att det nu är bevisat att hjärnan kan koka av överbelastning. Känns som en logisk förklaring för så känns det verkligen. Kokade över en smula, men då får man sänka temperaturen så att det inte pöser över igen.

Hoppsan är det helg igen

Men va i allsin dar.... Är det någon som vet vart tiden tagit vägen på senaste tiden? Själv har jag ingen aning, eller nja om sanningen ska fram... Stängde datorn ganska snabbt idag när jag skrev in senaste veckans arbetstid för det verkar som om dagarna blir minst en och en halv gång så långa som de ska. Är nog lika bra att sluta räkna något kompsaldo innan vi har satt den nya organisationen i sjön, fast då ska vi... Strunt samma. Senaste tre veckorna har jag också aktat mig för att sätta mej framför skärmen när jag väl sluppit för jag har fått någon sorts kompression i nacken. Ont, stelt och med nervsmärta som känns ungefär som om huvudet klyvs i två delar. Men efter att ha varit hos sjukgymnast och fått förhållningsorder och ett antal övningar att göra flera gånger om dagen verkar det faktiskt ha vänt - Skööönt. Vinterdäcken sitter nu på bilen och det har varit rutskrapningsväder ett par dagar senaste veckan. Skönt med helg.

Irriterande hosta

Började hosta när det var så där hemskt mycket marknära ozon förra veckan. Inget är som dagen före åskväder för min astma. När det sedan blev fyra "sådana" dagar i sträck då var det kört. Mina luftrör vill inte alls längre och troligen har jag fått någon infektion till på köpet - och så är det så fint väder ute!!! Idag har jag vilat från jobbet men imorgon är det tillbaka i selen så får vi se hur det avlöper.

Tandgnissel

Bokstavligt talat så är det tandgnissel som gäller just nu. Tydligen är jag så stressad att jag biter sönder mina tänder. Konstaterat idag av min tandläkare som fick plocka bort en bit av en sprucken tand och passade på att ge mej råd om hur jag bäst tar hand om resten av tänderna. Detta plus en ordentlig lagning och en nota på 1000 kr gick på en kvart. Snacka om effektivitet :-) Min tandläkare är inte bara duktig i sitt yrke utan också en fantastisk människa. Kanske ett nytt gebit - terapi och tandlagning samtidigt. Ett prisvärt alternativ.

Hälsa är viktigt

När man får en varning blir man ganska försiktig. Förra helgen fick jag en riktig känning som gjorde att jag definitivt tog ett steg tillbaka. Ute i trädgården och fixade när jag blev yr och mera trött än vad som kan anses normalt. Gick in och tittade mej i spegeln och var då blå runt näsa och mun. Det tillsammans med en ganska envis hjärtklappning gjorde att jag blev riktigt rädd. Men efter grundliga provtagningar och undersökningar i veckan kan det konstateras att det inte är något fel på mitt hjärta, men att jag däremot lider av överstress. Skönt men ändå besvärligt. Skönt för att det inte är någon direkt livsfara, men besvärligt för att det kräver att jag faktiskt tar itu med några bitar av mitt liv som är ganska påfrestande. Upp till mej hur jag ska må i framtiden alltså.

Beslutsam om vad som skulle fixas och vad som skulle tas bort bokar jag en trädgårdshelg med transport till återvinning bland annat. Det gick inte så bra och slutade med att T fick ta äldste sonen till hjälp för min trötta kropp ville inte stå emot ett vanligt litet virus. Så nu sitter jag här mot kuddarna med feber och solen skiner utanför fönstret. En aning irriterande men jag har dragit det på mej själv och det är bara att göra bättre i framtiden.