Ur ett barns perspektiv

Idag, denna vårsöndag, var hela familjen samlad runt vårt köksbord för söndagsmiddag. Nora låg lite före, så medan resten av gänget åt färdigt satt Nora i sin stol med en bok, men hon kollade mest in familjen. Ganska snart förstod vi hur vi ser ut i hennes ögon för hon tjattrade glatt "blablabla" och så skrattade hon till lite - just det - precis som vi vuxna gjorde när vi pratade runt bordet. Ingen konst att lära sig sociala koder - bara att härmas så mycket det bara går. Lilla stumpan som ser så mycket och kan så mycket. Ute i trädgården lärde hon sig snabbt att hitta blommor och hon klappade katten och pussade på nallen. Men av någon anledning blev hon rädd för vår soffa. Det finns ett litet hål som en rar liten katt gjort på ett av armstöden och det hålet var helt plötsligt riktigt skrämmande. Även mönstret på mattan var skrämmande på något vis, men mattan kan man klappa och då är inte den så farlig. Troligen börjar fantasin komma igång hos lilla fröken och då kan vanliga saker se farliga ut.