En vecka igen

Det går en vecka och jag förstår inte att det har gått en vecka. Hemska hjärna som inte vill hänga med längre. För närvarande jobbar jag nästan hela tiden - även helgen och samtidigt har min hjärna börjat stänga av emellanåt. Är väl en sorts självbevarelsedrift när det blir för mycket. Senaste veckan har jag kört hemifrån utan att låsa dörren, glömt att gå till apoteket, glömt shoppinglistan, glömt att sätta in mat i både frys och ugn. Har t o m glömt att äta en dag. Tror att jag glömt hur det är att leva ett normalt liv med tid för hus, hem och familj. Senaste året har det inte varit mycket av den varan precis. För närvarande har jag släppt det långa perspektivet och satsar allt på ett betydligt kortare. Strategin får vänta tills jag har tid och har hunnit ikapp mig själv.