Tänk vad det är skönt med tak över huvudet. När stormen rasar som värst är man fullt medveten om sin egen litenhet och hur skönt det är att kura ihop sig i soffan med en sovande katt vid fötterna.
Det blev en lite annorlunda hemfärd, skulle man lugnt kunna säga. Jag var inte helt medveten om hur mycket det blåste förrän jag blev upplyst per telefon av en person som befinner sig mitt i Västra Götaland att jag nog borde åka hem medan det går. Om jag ändå hade lyssnat till det rådet istället för att hänga mej kvar ytterligare en timme. Det blev en hemresa som var ganska ryckig och besvärlig när vinden ryckte och slet i bussen. När vi hade passerat större delen av Lommabukten på väg in mot Bjärred låg det ett ganska rejält träd över vägen. Busschauffören hade nog lite panik efter att ha lastat en rullstol på denna gamla omoderna, höga buss i Lomma, så när en Bjärredbo föreslog att hon skulle vända bussen på en mycket smal infart till ett bostadshus så tog det stopp. Bussen hamnade utanför vägen på en lerig åker och ju mer chauffören försökte komma loss, desto djupare satt vi i leran och de flera decimeter djupa hjulspåren fylldes snabbt med vatten. Efter en timme kom en ersättningsbuss från Malmö och efter ytterligare några turer hade trädet tagits bort från vägen och det gick att komma hem.
Trots allt så blev ingen skadad varken av träd eller slirande buss, men visst var det skönt att komma hem helskinnad. Det är väl bara mina stövlar som inte kommer att bli sig riktigt lika efter att ha burit rullstol genom dypölarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar