Så mycket mat

Dagen har ägnats åt massor av matlagning, middag med yngste sonen och hans sambo, räfsning av gräsmatta, stampning på mullvadshögar och så hamnade jag till sist framför datorn. Matlagningen är i ren självbevarelsedrift för jag är nog inte hemma någon kväll de närmaste två veckorna och då är det skönt med färdiglagat i frysen. På tisdag är det trafikinformation i Annelöv som är min grej. Massor av flygblad har duktiga människor delat ut, tidningarna satte snällt in artiklar, fika fixas, ansvariga tjänstemän från Skånetrafiken och kommunen har lovat komma. Då är det enda som saknas att folk faktiskt kommer dit för att lyssna och diskutera. Håller alla tummar jag har, men mera kan vi nog inte göra.

Lycklig resa

I eftermiddags, när jag klev på bussen, var det den otursförföljde chauffören som körde. Han som körde när bussen havererade tre gånger, han som fick byta buss och sedan utskällning av passagerare och en del annat smått och gott. Glad i hågen frågade han mej när jag gick på idag: "Undras vad som ska gå snett idag". Betryggande kommentar när man kliver på eller hur. Jag försökte låta förtröstansfull med "Idag händer det inget" och skrämde slag på ett par skrockfulla människor i bussen. Men jag hade rätt - hemma i tid och bussen var fortfarande hel när jag klev av. Dock öste regnet ner, men sju plusgrader....

Guldbaggegalan...

... trodde jag inte jag skulle titta på - men så blev det. Var väl rätt okej, men galor är liksom inte min grej. Får klåda på hela kroppen av utdragna tacktal så jag är väl antagligen lite allergisk. Hellre går jag på bio och ser själva filmen.

Idag har annars varit en märklig dag - massor av grejer har gått galet men ett par har gått helt strålande. Har lyckats få ihop ett offentligt möte med både trafikplanerare från kommunen och Skånetrafiken närvarande samtidigt :-)

Pendlare i vintertid

Jag hör till det tåliga släktet "Pendlare" som i vinterväder behöver ha en ängels tålamod och relativt tom kalender. Citytunneln i Malmö har ju kopplats in - det har väl ingen missat - och nu ska alltihopa köras in. Inkörning behövs verkligen. Igår kväll på centralen var det en spännande röra av information som hade som minsta gemensamma nämnare att den inte stämde alls. Tåg kom och gick (ibland) men det var sällan samma tåg vid plattformen som utannonserades på informationstavlorna. Alltså fick man stå i den iskalla tunneln och läsa på riktningsskyltningen på alla tågen, men det kom inte många tåg som skulle åt mitt håll. Så småningom dök det upp ett tåg som skulle mot Göteborg - vilket var rätt riktning - och ser man på, det stannade faktiskt i Landskrona. Ungefär en timmas försening. Idag satte jag mej på bussen i Malmö kl 17.00 och kom hem kl 19.00 vilket betydde 50 minuters försening. Fast det var ändå rätt bra jobbat av busschauffören för under denna period hade vi tagit oss igenom två haverier, en väntan på reparatör och ett besök i en bussdepå för att byta buss, innan vi slutligen lyckades ta oss till min grindstolpe. Det hör till saken att även den bussen som vi fick byta till också var trasig, men den rullade i alla fall :) Det hemska är att dessa bussar är nya från i somras och borde fungera jättebra första året kan man tycka. Tyvärr är det "budgetmodeller" som inte håller ihop och visar på vilka avarter det kan bli när det inte ställs rätt krav vid upphandling. Märket på bussarna är Solaris och jag är inte ett dugg avundsjuk på chaufförerna som kämpar för att över huvud taget komma framåt med dessa fordon. Fick dessutom höra att det är fler bussbolag som köpt in samma modell. Vem vågar åka kollektivt när man inte har någon aning om när och om man kommer fram? En hel bukett rosor till chaufförerna som får ta all skit från otåliga passagerare.

Mitt i ett äventyr

Hur svårt kan det vara att ta sig hem de fyra milen från Malmö? Ibland är det tydligen jättesvårt. När bussen var 15 minuter försenad (3:e hållplatsen från start) ringde jag Skånetrafiken, som konstaterade att de inte hade någon rapporterad försening på min buss. Lämnade snällt mitt telefonnummer och fem minuter senare ringer samma informatör upp mig och meddelar att bussen varit i en krock, men att en ny buss nu var i trafik och skulle inte vara mer än 20 minuter försenad. Jag påpekade försiktigt att det gått 20 minuter och han menade då att bussen säkert kommer när som helst. När det gått ytterligare 25 minuter dyker en buss upp som går ganska långt åt mitt håll - utom de sista sex-sju kilometrarna. Eftersom det börjat regna och jag stått där nästan en timme hoppade jag på den, ringde min man och bad honom köra och hämta mig när han slutade sitt pass. Det skulle bara betyda en halvtimmes väntetid vid ändhållplatsen vilket jag tyckte var helt ok. Strax innan min busstur tog slut ringer så yngste sonen (som hade vår bil idag, vilket jag glömt i kylan) och erbjuder sig att komma och hämta mig direkt. Så helt plötsligt behövde jag inte stå i ösregnet mer än 15 minuter - härligt!

Vi var ett helt gäng som gick av - någon skulle "bara" gå en kilometer, någon blev hämtad direkt, men en tjej i 20-årsåldern skulle vänta ytterligare en stund när jag åkte. Hon hade en jättelik väska, trasiga gympaskor och inga regnkläder. Hon fick mitt paraply när jag kunde sätta mig i en varm och torr bil. Det underligaste av allt, vet ni vad det var...

När vi precis gått av bussen i mörkret och ösregnet kör en buss förbi - just det... Bussen som var minst 45 minuter försenad i Malmö och som flera senare resenärer fått besked om var helt inställd. Det är sånt man blir glad av :)

Nya "fina" bussar

Just kommit hem efter att ha åkt med en helt ny buss - där det mesta redan hade gått sönder!!! Och det beror inte på passagerarna utan bussarna är så dåliga redan vid leverans så de håller inte att köra med. Dörrarna hänger upp sig, värmen går inte att stänga av (pust), skyltningen fungerar bara på vissa bussar och de har gått i 1-2 veckor. Hela vintern har min busslinje trafikerats med gamla vrak - bussar som utrangerats från Västtrafik och det har inte varit svårt att förstå varför. Hela tiden har det utlovats nya bussar från månadsskiftet april-maj och det fick vi också, och till en början kändes det lyxigt med bussar som luktade nytt. Tyvärr var glädjen kort. Tanken på att åka i dessa varma bussar i sommar känns inte direkt lockande, men vad har jag för val?

I stormens öga

Tänk vad det är skönt med tak över huvudet. När stormen rasar som värst är man fullt medveten om sin egen litenhet och hur skönt det är att kura ihop sig i soffan med en sovande katt vid fötterna.

Det blev en lite annorlunda hemfärd, skulle man lugnt kunna säga. Jag var inte helt medveten om hur mycket det blåste förrän jag blev upplyst per telefon av en person som befinner sig mitt i Västra Götaland att jag nog borde åka hem medan det går. Om jag ändå hade lyssnat till det rådet istället för att hänga mej kvar ytterligare en timme. Det blev en hemresa som var ganska ryckig och besvärlig när vinden ryckte och slet i bussen. När vi hade passerat större delen av Lommabukten på väg in mot Bjärred låg det ett ganska rejält träd över vägen. Busschauffören hade nog lite panik efter att ha lastat en rullstol på denna gamla omoderna, höga buss i Lomma, så när en Bjärredbo föreslog att hon skulle vända bussen på en mycket smal infart till ett bostadshus så tog det stopp. Bussen hamnade utanför vägen på en lerig åker och ju mer chauffören försökte komma loss, desto djupare satt vi i leran och de flera decimeter djupa hjulspåren fylldes snabbt med vatten. Efter en timme kom en ersättningsbuss från Malmö och efter ytterligare några turer hade trädet tagits bort från vägen och det gick att komma hem.

Trots allt så blev ingen skadad varken av träd eller slirande buss, men visst var det skönt att komma hem helskinnad. Det är väl bara mina stövlar som inte kommer att bli sig riktigt lika efter att ha burit rullstol genom dypölarna.