Tidsperspektiv

En liten tös i min famn. Sju och en halv månad gammal är Nora ständigt i farten. Tiden räcker inte riktigt till för allt som ska upptäckas och testas. Reser sig upp, sätter sig ner, kryper iväg, biter i något, pillar på något och reser sig upp igen. Däremellan snabba leenden, härliga små suckar och "fräsande". Alltihop känns så bekant, men ändå främmande. Hennes far och farbror och alla likheter, men ändå olikheter med denna nya lilla person i vår familj. Blir faktiskt lite sentimental emellanåt. Tiden känns flyende snabb och det är nästan svårt att hänga med i svängarna. Här och nu - är det verkligen här och nu?