Idag för 33 år sedan förlovade jag mig med min man. Det var en gråmulen, småregnig dag men på oss lyste solen. Vi hade bestämt dagen i förväg, handlat ringar och beställt annons i tidningarna som våra föräldrar prenumererade på, men inte sagt något till dem. Den enda som visste något i förväg var min närmaste granne och kollega. Det var ganska grymt att inte nämna det för föräldrarna som faktiskt blev ganska chockade. Då tyckte jag att det var väldigt konstigt, men idag förstår jag precis. Förlovning innan man fyller 18 är ganska tidigt och jag hade nog reagerat precis likadant. Man är så tvärsäker på att man vet allt om livet när man är så ung och det är så lite man vet. Men i vårt fall måste vi ha gjort något rätt eftersom vi fortfarande håller ihop så här många år senare :-) Så hurra för oss med en vacker blomma på köksbordet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar