Efterträdare utsedd

Idag blev det klart vem som ska efterträda mej på jobbet som ekonomiansvarig i Malmö. Det blir en trevlig man som heter Lars med en bred tidigare erfarenhet och med en rak och prestigelös hållning mötte han en del av det blandade gäng som utgör SV Malmös personal. Tyvärr hinner vi inte jobba bredvid varandra, men vi ska ha en genomgång av de viktigaste bitarna på fredag förmiddag. Det känns skönt att faktiskt lämna över till en verklig person som jag kan föra en dialog med. Alternativet hade varit en nedtecknad monolog från min sida och med nackdelen att det i så fall blivit helt och hållet min bild och mina ord. Nu har han åtminstone en möjlighet att fråga och avbryta om jag inte är tydlig. Bara att önska honom lycka till.

Förkylt

Jag är så vansinnigt förkyld. Värsta sorten med feber, hosta och jätteont i halsen. I ett enda fall mera normalt än detta hade jag blivit kvar i sängen i en eller två dagar och så hade förkylningen bättrat sig. Men detta är inte något normalt fall - det är sista veckan på jobbet!!! Upp på morgonen, huttrar, sväljer piller för att orka ta sig i kläderna, ut till bilen, till tåget, till Malmö och så hoppas man att ingen ska störa det som måste göras för jag orkar inte koncentrera mig på mer än en sak i taget. Och så mycket som kan bli fel fram på dagen när orken tryter. Lyckades tömma ut mynt på golvet i tåget, när jag skulle avlarma bilen så funkade inte transpondern - förlåt alla i Dösjebro för allt väsen, T hittade inga batterier till reserven som låg hemma, fjärrkontrollen till TVn gled ner på golvet och delade sig varvid en del for längst in i hörnet innanför TVn - ja det var inte mycket som gick bra. Bilen är sedermera hemma, men får vara utan larm tills jag är säker på att det fungerar. Det är ett larm som är kopplat till startmotorn så det går inte att strunta i det och köra hem ändå. Effektivt mot biltjuvar, men också alldeles för effektivt när kringutrustningen går sönder. Båda transpondrarna har gått sönder, men den ena lyckades jag plocka ihop tillfälligt och det räckte för att kunna slå av larmet. Nu är det dags för nästa pillerkur och lite sömn så att jag kanske, kanske mår en aning bättre imorgon.

Bombhotade

En högst ovanlig dag. Förmiddagsfikan på jobbet fick ett hastigt slut idag. Klockan 9.41 svarar vaktmästaren i telefon och en röst framför då meddelandet "Klockan tio kommer en bomb att explodera". Vi var ett par stycken som insåg att detta kan man inte ta som ett skämt. Någon sa att vi skulle ringa chefen, vilket jag gjorde men kom inte fram. En snabb uträkning visade att vi hade 16 minuter kvar till klockan tio och jag räknade kallt med att det kunde ta 10 minuter att tömma huset på folk. Ringde 112 och tillkallade polis som först ville ta vittnesmål i telefon före utryckning och då fick de prata med vaktmästaren som tog emot samtalet. Bestämde då att huset skulle utrymmas, vilket gick väldigt smidigt och fem i tio var alla ute och ytterdörren låst. Deltagare och cirkelledare samlades på Casinots parkering där verksamhetsutvecklarna sedan instruerade vidare. Polisen kom och ställde frågor, informerade även det andra dagiset om att de borde utrymma, men när klockan passerat tio och det inte blev någon smäll överlämnade de ansvaret till oss. Eftersom vi har allmänna lokaler är det vårt ansvar med deltagarnas säkerhet. Vi släppte in folk igen när det gått en halvtimme och jag hade kollat igenom huset, men för säkerhets skull valde vi att ta in en Securitas-vakt för att hjälpa oss gå igenom huset en gång till. Ett tomt, onödigt hot - men ändå skönt att det inte var allvar.

Helgens efterdyningar

Det blev en bra helg, och möjlighet att faktiskt göra något annat än att jobba. Jobbtankar upptar annars det mesta av min hjärnkapacitet för tillfället när mycket skall klaras av på nuvarande arbetsplats och mycket ska påbörjas på kommande anställning. Vi hade finbesök av Magnus, Nina och Nora ett tag i söndags eftermiddag och varje gång Nora kommer hit ska hon kolla in allt som vi någonsin har tittat på och numera även provsitta allt som går att sitta på. Hon vandrar runt, runt - för här går det bra att gå från hallen till vardagsrummet till köket och därifrån till hallen igen. Det blir korta stopp för att plocka upp en bok och "läla", kolla i hallspegeln och sätta sig på en stol eller soffa. När Magnus var liten fick han en handgjord liten stol av min morfar och nu är det Nora som sitter på den. Hon når precis ner med tårna till golvet och kan resa sig och promenera iväg alldeles själv. Fantastiskt med en liten människa som sitter på stolen som hennes farmors morfar tillverkat.
Tiden går och släkten följa i släktens spår...

Höst men inte för alla

Hösten är här för vi befinner oss nu i andra halvan av september. Men alla håller nog inte med mig och flera växter i trädgården lider av total förvirring. Jordgubbarna blommar och buskrosorna har fått nya knoppar (de blommar bara i juni). Gräset växer och äpplena mognar, pelargonerna får nya knoppar och kvällarna blir mörka. Här är det allt på en gång.

Virriga jordgubbar

Trötta rosor

Röd mangold - världens läckraste grönsak

Misse - min trogne vän

Granskningsdags

Hade revisorsbesök på jobbet idag. Höstgranskning och djupdykning i några grejor och givetvis finns det saker som inte är optimala och därmed rutiner som behöver ses över. Jag tycker att det är en nyttig genomgång som leder framåt. Varför göra fel när man kan göra rätt och så får man en diskussion om vad och varför så att man själv kan fundera vidare på hur och när saker kan förändras. Revisorns assistent hade en dialekt som verkade en aning bekant och till slut frågade jag rakt ut var hon kom ifrån. Inte konstigt att jag kände igen dialekten för hon var född och uppvuxen i Ullared och var dessutom klasskamrat med en grannflicka på granngården till mitt föräldrahem och så var hon lika gammal som min yngste son. Kanske inte sådana sammanträffande som sker varje dag precis.

På besök i framtiden

Idag har jag besökt hälften av kontoren som ska ingå i SV Mellanskåne efter nyår. Jag vill träffa alla innan jobbet startar för att ge oss alla en lite mjuk start och få igång tankeverksamheten. Samtidigt fick jag lov att provrasta min bil som visat prov på lite udda grejer som behöver fixas innan det blir daglig körning. En handbroms som inte vill släppa riktigt och dessutom troligen ett bromsok som behöver nya kolvar. Och se där så har jag lärt mej massor av nytt och nyttigt idag också. Att besöka avdelningarna är som att kliva in lite i deras värld och det är en värld som jag ska lära mej framöver och därmed bli en del av. Det finns ju både nyfikenhet, hopp och farhågor att ta itu med utöver alla praktiska saker som ska lösas mer eller mindre snabbt. Ser fram emot allt som ska komma och ändå har jag flera besök kvar till nästa tisdag.
Kvällen är snart slut och jag tittar ut på en härlig fullmåne (nästan). Molnslöjorna dansar snabbt förbi månskivan i den starka vinden. Det är en kväll som gjord för sagor och spökhistorier...