måndag 25 oktober 2010

Mitt i ett äventyr

Hur svårt kan det vara att ta sig hem de fyra milen från Malmö? Ibland är det tydligen jättesvårt. När bussen var 15 minuter försenad (3:e hållplatsen från start) ringde jag Skånetrafiken, som konstaterade att de inte hade någon rapporterad försening på min buss. Lämnade snällt mitt telefonnummer och fem minuter senare ringer samma informatör upp mig och meddelar att bussen varit i en krock, men att en ny buss nu var i trafik och skulle inte vara mer än 20 minuter försenad. Jag påpekade försiktigt att det gått 20 minuter och han menade då att bussen säkert kommer när som helst. När det gått ytterligare 25 minuter dyker en buss upp som går ganska långt åt mitt håll - utom de sista sex-sju kilometrarna. Eftersom det börjat regna och jag stått där nästan en timme hoppade jag på den, ringde min man och bad honom köra och hämta mig när han slutade sitt pass. Det skulle bara betyda en halvtimmes väntetid vid ändhållplatsen vilket jag tyckte var helt ok. Strax innan min busstur tog slut ringer så yngste sonen (som hade vår bil idag, vilket jag glömt i kylan) och erbjuder sig att komma och hämta mig direkt. Så helt plötsligt behövde jag inte stå i ösregnet mer än 15 minuter - härligt!

Vi var ett helt gäng som gick av - någon skulle "bara" gå en kilometer, någon blev hämtad direkt, men en tjej i 20-årsåldern skulle vänta ytterligare en stund när jag åkte. Hon hade en jättelik väska, trasiga gympaskor och inga regnkläder. Hon fick mitt paraply när jag kunde sätta mig i en varm och torr bil. Det underligaste av allt, vet ni vad det var...

När vi precis gått av bussen i mörkret och ösregnet kör en buss förbi - just det... Bussen som var minst 45 minuter försenad i Malmö och som flera senare resenärer fått besked om var helt inställd. Det är sånt man blir glad av :)

Inga kommentarer: