Söndagstest

Bestämde mej för att testa hur frisk jag egentligen blivit efter denna långa period av allmän krasslighet. Åkte därför till Häljarps Hälsocenter i morse för ett träningspass på låg belastning, vilket gick över förväntan. Problemet är bara att efter fyra veckors icke-träning har jag tappat den lilla styrka och kondition jag byggt upp tidigare så det känns som att börja om på nytt. Men mår man inte dåligt av träning så mår man bra av träning - en mycket enkel filosofi som faktiskt håller hela vägen. Tar man sedan eftermiddag i anspråk för att krypa runt på golvet och bygga lego med Nora så kan det nog också räknas in i må-bra-söndagen. Dags att ta itu med en ny vecka.

Påfylld garderob

Blev lite påfyllning i garderoben idag. Äntligen! Tiden har inte räckt till tidigare, men det behövs lite vårigare kläder nu så då var det bara att ta itu med det. Blev ett linne och ett par jeans också.

För övrigt har jag börjat i en studiecirkel på SV Lundabygden idag. Måste se världen från det hållet också. Det är nyttigt för själen att göra något för sig själv.

Vårkänslor och solsken

I morse vaknade jag av en riktig marskatt, och han är väl inte den enda med vårkänslor just nu. Nära 20 grader i solen, krokusar och fågelsång. Idag följde jag med Anna till torget efter lunch för att shoppa penséer att sätta i krukorna på SVs trappa. Härligt att komma ut från kontoret en stund. För övrigt har jag sorterat in alla papper jag inte hunnit sortera de senaste månaderna. Det har bara varit jobb med akuta pappershögar som gällt senaste månaderna och tiden har inte ens varit tillräcklig för dem. Nu börjar även jag ana våren på så sätt att mindre och mindre arbete är för att hämta upp och fixa saker. Faktiskt tror jag inte att jag börjat planera framåt i tiden - hittills har det bara varit ett dåligt samvete. SV Mellanskånes första ordinarie stämma är avklarad och det blev en ny ordförande och en delvis ny styrelse. Så nu jobbar vi framåt och uppåt.

Betongblock föll från lastbil

Hur kan ett stort betongblock vara så dåligt fastsurrat att det ramlar från en lastbil rakt ner på en mötande personbil där föraren blir fastklämd och dör av sina skador. Sådant får bara inte hända. Man kan inte slarva med surrning av tung last.
Du kan ta vara på dig själv i trafiken men andras tillkortakommanden går det inte att försäkra sig emot.

Saab är säker..

... och omöjlig att bryta sig in i. Det kan jag konstatera efter att ha sett skadorna på yngste sonens bil idag. Någon har ansträngt sig väldigt mycket för att bryta sig in i hans bil, men bilen har stått emot alla försök. Låset på förardörren är helt sönderslaget, listen på rutan är bruten och det är brytmärken i kanten på dörren - men in kom dom inte!!! Bilen är nu flyttad från den hyrda parkeringen på Kirseberg till en betydligt lugnare parkering i Saxtorp. De behöver inte bilen och vår gamla "Bettan" kommer att kosta väldigt mycket att få igenom besiktningen - så vi köper nog Saaben av sonen och hans sambo. Plåtskadorna går att fixa (eftersom det är så tjock plåt) och låset går att byta. Det är bara så onödigt med all förstörelse. Sen kan man ju undra hur pålästa tjuvarna var - Jag är ingen expert på bilar, men jag vet att stjäla en Saab är inte det enklaste och det borde funnits någon annan bil på parkeringen som var lättare att ta sig in i. Det fanns dessutom inga värdesaker i bilen så därför måste det vara själva bilen som var tanken. Tydligen är det ett väldigt högt pris på begagnade delar till Saab 9 3 för tillfället - sorgligt att tänka sig att någon var ute efter att slakta en bil som håller många år till.

Upp till ytan

Sakta återhämtar jag mig från mitt infektions-elände, men trots två antibiotikakurer i över två veckor har det inte riktigt släppt taget. Men det ska bara försvinna nu! För imorgon ska jag ut i trädgården. Våren är helt klart på väg, fåglarna sjunger och jag behöver röja bort förra årets torra perenner för att släppa fram påskliljor och krokus. Äppelträden får växa vilt i år, för jag hinner inte med någon vidare beskärning. Eftervintern har varit så kort att jag lyckats med konststycket att vara sjuk hela tiden. Det får bli som det blir när det inte blir som det ska. Har idag varit på Våreld - utställning/mässa för lokalt hantverk mm i Perstorp. Arrangör: SV Mellanskåne och de duktiga medarbetarna på plats under ledning av Gun. Härligt jobbat! Där kunde man gå runt och prata med utställare och vara jättestolt att få vara chef för en sån fin avdelning. Jag har härliga, duktiga medarbetare - heja SV!
Och så har jag hälsat på Nora och hennes föräldrar :-)

Helt ur balans

Har varit och är fortfarande sjuk - därav det långa uppehållet i bloggen. Akut bihåleinflammation och det är nog den äckligaste och jobbigaste sjukdom jag någonsin haft. Började förra tisdagen med huvudvärk och ett rinnande öga och jag trodde det var förkylningsdags - och hur fel hade inte jag! Onsdagen gjorde jag ett tappert försök att jobba, men fick ge mig redan efter ett par timmar och tur var det. Hade jag väntat ytterligare en halvtimme med att köra hem så hade jag aldrig orkat. Febern rusade iväg, ansiktet sprängvärkte och det var ingen vanlig snuva som rann utan rent var - jag har aldrig varit med om något äckligare. Först akuten på onsdagskvällen (dit T körde mig trots ryggskott) men efter att de konstaterat att sänkan inte var farligt hög och att de inte hade någon läkare förrän torsdag förmiddag fick det bli hemresa igen. Torsdag förmiddag fick det bli vårdcentralen och min egen läkare och T fick rycka ut igen. Antibiotika, hem och vila utan att få panik för deadlines inför stämmor m.m. Söndag nästan feberfri och då bestämde jag mig för att nu skulle jag vara frisk. Körde till jobbet i måndags morse, men fick köra hem efter ett par timmar när jag konstaterat att jag inte hade tillfrisknat mer än högst marginellt. Onsdag tog antibiotikan slut och då lyckades jag jobba på lågfart. På kvällen kom febern tillbaka. Torsdag vaknade jag med mera ont, nytt besök på vårdcentralen och nu en riktig dunderkur med något sorts bredspektra-antibiotika. Lyckades jobba såpass att det allra viktigaste blev gjort även om verksamhetsutvecklaren i Eslöv fick hjälpa mig att hålla reda på vad jag skulle göra. Under dessa dagar har jag fått ställa in en viktigt styrelsemöte, lägga en stor hög med viktiga ärenden åt sidan och låtit de anställda ta hand om sig själv i lite för många fall.
Nu är jag inne på tredje dagen med den nya antibiotika-kuren och fortfarande är jag inte i någon vidare form. Tänk så fort man kan bli helt utslagen och faktiskt ganska hjälplös. Vad har jag då lärt mig av detta? Att jag absolut inte vill vara oumbärlig. När det gäller arbetsuppgifter ska det alltid finnas rutiner som gör att någon kan hoppa in och fixa det nödvändigaste. Och rutinerna ska finnas där - men jag har inte hunnit med det ännu för organisationen är så ny och det är massor av saker som sker för första gången. Men jag har en plan...