Har varit och är fortfarande sjuk - därav det långa uppehållet i bloggen. Akut bihåleinflammation och det är nog den äckligaste och jobbigaste sjukdom jag någonsin haft. Började förra tisdagen med huvudvärk och ett rinnande öga och jag trodde det var förkylningsdags - och hur fel hade inte jag! Onsdagen gjorde jag ett tappert försök att jobba, men fick ge mig redan efter ett par timmar och tur var det. Hade jag väntat ytterligare en halvtimme med att köra hem så hade jag aldrig orkat. Febern rusade iväg, ansiktet sprängvärkte och det var ingen vanlig snuva som rann utan rent var - jag har aldrig varit med om något äckligare. Först akuten på onsdagskvällen (dit T körde mig trots ryggskott) men efter att de konstaterat att sänkan inte var farligt hög och att de inte hade någon läkare förrän torsdag förmiddag fick det bli hemresa igen. Torsdag förmiddag fick det bli vårdcentralen och min egen läkare och T fick rycka ut igen. Antibiotika, hem och vila utan att få panik för deadlines inför stämmor m.m. Söndag nästan feberfri och då bestämde jag mig för att nu skulle jag vara frisk. Körde till jobbet i måndags morse, men fick köra hem efter ett par timmar när jag konstaterat att jag inte hade tillfrisknat mer än högst marginellt. Onsdag tog antibiotikan slut och då lyckades jag jobba på lågfart. På kvällen kom febern tillbaka. Torsdag vaknade jag med mera ont, nytt besök på vårdcentralen och nu en riktig dunderkur med något sorts bredspektra-antibiotika. Lyckades jobba såpass att det allra viktigaste blev gjort även om verksamhetsutvecklaren i Eslöv fick hjälpa mig att hålla reda på vad jag skulle göra. Under dessa dagar har jag fått ställa in en viktigt styrelsemöte, lägga en stor hög med viktiga ärenden åt sidan och låtit de anställda ta hand om sig själv i lite för många fall.
Nu är jag inne på tredje dagen med den nya antibiotika-kuren och fortfarande är jag inte i någon vidare form. Tänk så fort man kan bli helt utslagen och faktiskt ganska hjälplös. Vad har jag då lärt mig av detta? Att jag absolut inte vill vara oumbärlig. När det gäller arbetsuppgifter ska det alltid finnas rutiner som gör att någon kan hoppa in och fixa det nödvändigaste. Och rutinerna ska finnas där - men jag har inte hunnit med det ännu för organisationen är så ny och det är massor av saker som sker för första gången. Men jag har en plan...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar