Ett gott nytt år önskas Eder alla

Med en bild av blå sommarblommor vill jag summera år 2014.

Året som gått har för mig gått i ett dis av röra, omorganisation och halvt kaos. Jag konstaterade veckan före jul att jag absolut inte kommer att hinna allt jag borde före årsskiftet och det blev en hårdprioriterad och kraftigt nedbantad lista som följde mig hem den 22 december. Allt som inte blev gjort 2014 får vänta till 2015. För jobb har det blivit väldigt mycket av under det gångna året och en viss slitenhet har nog satt sina spår i hur jag agerat på omvärlden. Det har under hösten blivit alltmer av brandsläckning och allt mindre av strategiskt tänkande och arbete. Men redan efter några dagars julledigt känner jag att jag börjar fungera igen och att koppla bort så mycket som möjligt har nog varit nyttigare än jag trodde. Börjar så smått att tro att jag nog ska hinna få struktur på tillvaron redan i början av det kommande året.

Familjen har jag inte riktigt hunnit med under det gångna året. Har alltid haft lite dåligt samvete för att jag inte hunnit, inte orkat eller inte kunnat. Men jag hoppas kunna bli lite bättre farmor när jag väl får strukturerat upp jobbet och hur mycket tid det får ta. Det är ett under att få följa Nora och Vilgot med allt från att bygga lego med Nora, kasta boll med Vilgot eller få en stund med en av dem sittandes i mitt knä. Något jag måste förbättra är mina knäs kapacitet att krypa på golvet för ibland undrar jag om jag fick dem begagnade när jag föddes för det känns som de är minst 80 år. Man måste ha friska knän om man ska leka med tåg på golvet. Där finns inga genvägar.

Jag och T hade några fantastiska julidagar i Östersund med omnejd. En heldag med vattenfall var min stora lycka och då hann vi dessutom med en tur upp på Åreskutan. Vi bodde i en campingstuga på Frösön och hela omgivningen var underbar. Dit återvänder jag gärna vid annat tillfälle.

Vårt badrum ska bli klart under 2015. Det har blivit en långbänk eftersom ingen hantverkare vill ta så små jobb. Förhoppningsvis löser vi det snabbt nu i början av året så att vi slipper duscha i en iskall källare.

År 2015 är det år då vi äntligen blir fria från gamla förpliktelser och vid nästa årsskifte har vi klarat av ett mycket tufft avtal, som vi inte trodde vi skulle klara. Vi är också ett år äldre och väldigt lyckliga att få må så här bra som vi gör. Livet är fantastiskt och vi får fortsätta att leva och uppleva det som finns i vår värld.

Jag tackar för det gångna året, som var bra och gav mycket att ta med sig in i framtiden. Välkommen 2015 - jag är nyfiken på vad du ska bära med dig till mig!

För 33 år sedan

Idag för 33 år sedan förlovade jag mig med min man. Det var en gråmulen, småregnig dag men på oss lyste solen. Vi hade bestämt dagen i förväg, handlat ringar och beställt annons i tidningarna som våra föräldrar prenumererade på, men inte sagt något till dem. Den enda som visste något i förväg var min närmaste granne och kollega. Det var ganska grymt att inte nämna det för föräldrarna som faktiskt blev ganska chockade. Då tyckte jag att det var väldigt konstigt, men idag förstår jag precis. Förlovning innan man fyller 18 är ganska tidigt och jag hade nog reagerat precis likadant. Man är så tvärsäker på att man vet allt om livet när man är så ung och det är så lite man vet. Men i vårt fall måste vi ha gjort något rätt eftersom vi fortfarande håller ihop så här många år senare :-) Så hurra för oss med en vacker blomma på köksbordet!

Oktober, sommar och vinterjacka

Inte vet jag hur jag ska klä mig för tillfället. Kalendern och mörkret säger en sak medan termometern säger något annat. Sunt förnuft tittar ut genom fönstret och konstaterar mörkt = kallt och så åker vinterjackan på innan jag kliver ut för att ta mig till jobbet. Två tunga väskor är alltid med mig när jag förflyttar mig mellan olika kontor och de blir extra tunga och svettiga när de bärs genom ett sommarvarmt Helsingborg av en som inte kan läsa en termometer och därför har vinterjacka på. Väldigt långt mellan parkeringshuset och kontoret blir det och jag misstänker att mina medarbetare har vant sig vid en svettig chef med högrött ansikte vid detta laget.

Grävde upp dahlior i helgen och det är första gången jag kunnat plocka hela buketter av, fortfarande blommande, avskurna stjälkar. Men det är bara att passa på att njuta och i eftermiddags fick jag plocka fram solglasögonen på väg genom ett fantastiskt, färgsprakande Skånelandskap. Då är det gott att leva.

Rödbeta

Denna klumpiga rotsak har blivit en favorit på min tallrik i höst. Direkt från trädgården, nytvättad, klyftad, rostad i ugn, med timjan och fetaost och gärna ihop med tidigare trädgårdsgrannarna morot, palsternacka och rödlök. Mums filibabba :-)

Ösregn och höstglöd

Nu är det nog höst på riktigt. Regnet smattrar mot rutan och det är grått och blåsigt. Mysigt?  Nja inte så säker på det. Men höst betyder också Höstglöden, en mässa med allt för alla, i Perstorp i lördags. Mässan är skapad av en riktig eldsjäl som jobbar på SV och det är riktigt roligt att få vara med på ett hörn. Perstorps folkets park visade sig från sin bästa och soligaste sida. Och som motvikt så plockade jag också en liten jordgubbe i helgen. En äkta oktobergubbe :-)

Att komma över tröskeln

En tröskel är ett hinder som kan vara både fysisk och psykisk. Idag har jag jobbat med att undanröja båda delarna. På SVs Eslövskontor är det nästan tillgängligt för rullstolar och rullatorer, men tröskeln från rampen in genom ytterdörren är en aning för hög med följden att rullstolar fastnar. Dessutom finns det en tröskel i korridoren innanför som är helt onödig. Så idag beställde jag en temporär lösning på dessa fysiska trösklar: Vid ytterdörren blir det en extra avfasning så att det går att rulla över med egen kraft och innertröskeln ska tas bort helt. Skönt med praktiska problem som går att fixa. Att jobba med psykiska trösklar är värre, men ett par problem som lösts idag har varit av den sorten. Har dessutom vunnit en liten kamp med mig själv gällande ett område som jag tycker är väldigt roligt. Jag sade inte ja direkt utan funderade igenom och hörde mig själv säga "Det hade varit skoj, men jag har inte tid". Heja mej :-)

Hösten 2014

Nu får min paus vara över. Jag bara jobbar och jobbar hela tiden vilket gör att jag inte tar mig tid att reflektera över det som händer från dag till dag. Nu är det dags att ändra på det och jag hoppas återkomma med betydligt jämnare mellanrum än jag gjort det senaste året.

Dagens fundering: Varför försöker jag alltid göra så mycket som möjligt innan jag åker till jobbet på morgonen?

Min morgonrutin är späckad. Går upp vid 05.30, duschar, äter frukost och läser tidningen. Vid frukostbordet har jag sällskap av Lufsen, vår långhåriga katt, som passar på att krypa upp i mitt knä och bli lite ompysslad. När frukosten är klar vid ca 06.30 så vattnar jag blommor, tömmer diskmaskinen, planerar middagen (inför kvällen), hänger upp tvätt (ibland), och sköter min medicinering. Det kan bli en del andra sysslor som också ska trängas in på den halvtimme jag har till mitt förfogande innan jag bör köra hemifrån. Jag är förvisso extrem morgonmänniska, men det hade räckt att utföra någon av alla momenten och därmed tagit det betydligt lugnare för tvätt och disk springer knappast iväg någonstans över dagen utan väntar snällt på att jag ska komma hem igen. Kanske är det att jag vill ta det lugnt när jag kommer hem på kvällen, eftersom jag inte så ofta vet i förväg när det blir.

Tål att funderas på...