Jakt på signatur

Det drar ihop sig till årsstämma med SV Västra Skåne och denna veckan ska det hållas revisionsmöte. Innan revisionsmötet ska alla styrelseledamöter och auktoriserad revisor skriva under årshandlingarna och idag innebar det ett hembesök hos en nyopererad ledamot. Rullade från Helsingborg i dagsljus och anlände till Söderto, utanför Hörby, i nattamörker. Det är stora avstånd i avdelningen - i Skånemått mätt. Men det är också en vacker resa i skymning och det spännande är att köra på vägar jag aldrig kört tidigare. Nya vägar mot framtiden :-)

Vindrutetorkarna på intervall, stänk från lastbilar
Motorvägens hets blir landsvägens lunk.
Från landsväg till motorväg igen och därefter en byaväg.
Sista sträckan grusväg med hål och letar efter postlådor på rad.
Framme.

Klassisk femmil

Denna dag planerades efter sändningen av VM-femmilen på TV. Här skulle hejas på Johan Olsson och övriga svenskar. Och kanske hjälpte det lite grann för det blev ju ett brons. Stort grattis till medaljörerna som klarade att köra i det myckna snöandet i Falun.

Före TV-sändningen var det shopping som gällde. Två klänningar, en blus, en kofta, ett par skor och så den vanliga veckohandlingen till hushållet.

Våren är snart här - tänka sig :-)

Snö och regn och kalla händer
Våren kommer men vi tar en dag i sänder.
Krokus och snödroppar sticker opp
Talgoxen sjunger i äppelträdets topp.
Snöflingor smälter i solens sken
välkommen små knoppar på äppelgren

Sista februari

Sovmorgon, skid-VM i Falun, promenad, korv med pommes frites, melodifestival. En alldeles vanlig lördag denna senvinter år 2015.

Ljuset i eftermiddags var helt fantastiskt och Öresund glittrade i solen. Talgoxarna sjöng och kaprifolen är redan grön.

Vårvinter, vårvinter - så mycket hopp

ljuset är åter och snart varje knopp

brister och om ont det än gör

Fåglarnas sång åter i kör

lyfter mot skyar och ljus

trotsar vårvintervindens vassa brus

Vårvinter, vårvinter - så mycket hopp.

Du hjälper oss att åter leva opp.

Ett gott nytt år önskas Eder alla

Med en bild av blå sommarblommor vill jag summera år 2014.

Året som gått har för mig gått i ett dis av röra, omorganisation och halvt kaos. Jag konstaterade veckan före jul att jag absolut inte kommer att hinna allt jag borde före årsskiftet och det blev en hårdprioriterad och kraftigt nedbantad lista som följde mig hem den 22 december. Allt som inte blev gjort 2014 får vänta till 2015. För jobb har det blivit väldigt mycket av under det gångna året och en viss slitenhet har nog satt sina spår i hur jag agerat på omvärlden. Det har under hösten blivit alltmer av brandsläckning och allt mindre av strategiskt tänkande och arbete. Men redan efter några dagars julledigt känner jag att jag börjar fungera igen och att koppla bort så mycket som möjligt har nog varit nyttigare än jag trodde. Börjar så smått att tro att jag nog ska hinna få struktur på tillvaron redan i början av det kommande året.

Familjen har jag inte riktigt hunnit med under det gångna året. Har alltid haft lite dåligt samvete för att jag inte hunnit, inte orkat eller inte kunnat. Men jag hoppas kunna bli lite bättre farmor när jag väl får strukturerat upp jobbet och hur mycket tid det får ta. Det är ett under att få följa Nora och Vilgot med allt från att bygga lego med Nora, kasta boll med Vilgot eller få en stund med en av dem sittandes i mitt knä. Något jag måste förbättra är mina knäs kapacitet att krypa på golvet för ibland undrar jag om jag fick dem begagnade när jag föddes för det känns som de är minst 80 år. Man måste ha friska knän om man ska leka med tåg på golvet. Där finns inga genvägar.

Jag och T hade några fantastiska julidagar i Östersund med omnejd. En heldag med vattenfall var min stora lycka och då hann vi dessutom med en tur upp på Åreskutan. Vi bodde i en campingstuga på Frösön och hela omgivningen var underbar. Dit återvänder jag gärna vid annat tillfälle.

Vårt badrum ska bli klart under 2015. Det har blivit en långbänk eftersom ingen hantverkare vill ta så små jobb. Förhoppningsvis löser vi det snabbt nu i början av året så att vi slipper duscha i en iskall källare.

År 2015 är det år då vi äntligen blir fria från gamla förpliktelser och vid nästa årsskifte har vi klarat av ett mycket tufft avtal, som vi inte trodde vi skulle klara. Vi är också ett år äldre och väldigt lyckliga att få må så här bra som vi gör. Livet är fantastiskt och vi får fortsätta att leva och uppleva det som finns i vår värld.

Jag tackar för det gångna året, som var bra och gav mycket att ta med sig in i framtiden. Välkommen 2015 - jag är nyfiken på vad du ska bära med dig till mig!

För 33 år sedan

Idag för 33 år sedan förlovade jag mig med min man. Det var en gråmulen, småregnig dag men på oss lyste solen. Vi hade bestämt dagen i förväg, handlat ringar och beställt annons i tidningarna som våra föräldrar prenumererade på, men inte sagt något till dem. Den enda som visste något i förväg var min närmaste granne och kollega. Det var ganska grymt att inte nämna det för föräldrarna som faktiskt blev ganska chockade. Då tyckte jag att det var väldigt konstigt, men idag förstår jag precis. Förlovning innan man fyller 18 är ganska tidigt och jag hade nog reagerat precis likadant. Man är så tvärsäker på att man vet allt om livet när man är så ung och det är så lite man vet. Men i vårt fall måste vi ha gjort något rätt eftersom vi fortfarande håller ihop så här många år senare :-) Så hurra för oss med en vacker blomma på köksbordet!

Oktober, sommar och vinterjacka

Inte vet jag hur jag ska klä mig för tillfället. Kalendern och mörkret säger en sak medan termometern säger något annat. Sunt förnuft tittar ut genom fönstret och konstaterar mörkt = kallt och så åker vinterjackan på innan jag kliver ut för att ta mig till jobbet. Två tunga väskor är alltid med mig när jag förflyttar mig mellan olika kontor och de blir extra tunga och svettiga när de bärs genom ett sommarvarmt Helsingborg av en som inte kan läsa en termometer och därför har vinterjacka på. Väldigt långt mellan parkeringshuset och kontoret blir det och jag misstänker att mina medarbetare har vant sig vid en svettig chef med högrött ansikte vid detta laget.

Grävde upp dahlior i helgen och det är första gången jag kunnat plocka hela buketter av, fortfarande blommande, avskurna stjälkar. Men det är bara att passa på att njuta och i eftermiddags fick jag plocka fram solglasögonen på väg genom ett fantastiskt, färgsprakande Skånelandskap. Då är det gott att leva.

Rödbeta

Denna klumpiga rotsak har blivit en favorit på min tallrik i höst. Direkt från trädgården, nytvättad, klyftad, rostad i ugn, med timjan och fetaost och gärna ihop med tidigare trädgårdsgrannarna morot, palsternacka och rödlök. Mums filibabba :-)