En tummetott

Inte visste jag att jag var så förtvivlat beroende av min högertumme. Den stackarn kom i kläm ordentligt igår i ett arkivskåp - ja jag vet att det låter helknäppt att skada sig på ett arkivskåp. Nageln bröts ganska långt ner och det finns ingen annan utväg än att ha ett skyddande bandage om eländet tills det är läkt och inte ömmare än att det går att klippa bort resterna.

Eftersom jag är uppväxt innan dataåldern gjorde sitt intåg har jag fått lära mej att skriva maskin utan att kika. Takterna satt kvar när skrivmaskinen byttes mot ett tangentbord och därför "sitter" mellanslaget i höger tumme. Försök att skriva och använda ett annat finger... Jag blir helt knäpp!!! Flera gånger har jag tryckt till med min stackars tumme och det känns ju inte riktigt bra (minst sagt). Ordentlig som jag är ville jag plocka fram de där två enkronorna som efterfrågades i kassan på lunchrestaurangen, men det slutade med att jag fick langa över plånboken till min stackars kollega som fick agera mamma.

Lärdomen är att jag är vansinnigt högerhänt och klarar nästan ingenting med vänster hand, men framför allt att en fungerande tumme förgyller vardagen mer än jag någonsin trott.